Ny dag, nya tag, heter d visst… Men varför känns d som om jag står kvar o stampar på samma ställe som igår?

Varför väntar jag på något som inte kommer hända?

Om jag nu vill ha något som jag inte kan få, vad är då poängen med att fortfarande vänta på d?

Ja, många frågor finns d som jag inte kan ge nåt svar på… Rent logiskt borde allt vara jätte enkelt o bara gå vidare o försöka hitta en annan väg i livet att gå?

För om man trillar så reser man väl sig?

Just nu känns d som om jag ligger där o väntar på att något ska hända så att själva fallet inte hade hänt i första taget… Helt orealistiskt av mig, men fortfarande så ligger jag här…

Men för fan Mattias, ta dig i kragen, res dig upp o gör nåt åt saken!!

Där kan du inte ligga o tycka synd om dig själv som nån bortskämd 5-åring! Skärpning!

Men om jag nu tar mig i kragen o reser på mig, vad är nästa steg?

Ska jag bara glömma o gå vidare? Eller ska jag fundera o tänka igenom allting femtioelva gånger o hoppas på någon form av slutsats?

Ska jag kasta mig hejdlöst in i nåt nytt, som jag egentligen inte vill ha, för att få lite ömhet iaf?

Stänga in mig o deppa e också en möjlighet.

Nej, den enda slutsatsen jag kan komma fram till med lite sunt förnuft e att ta en dag i taget o hoppas på att jag kan acceptera mitt nederlag någon dag.

Kommer jag inte förbi detta snart, kommer jag få ont, riktigt ont…

…jag känner d på mig!

/I’ll keep you posted!